John William Edy (1760 - 1820) was an English painter. He worked for the publisher John Boydell in London, often anonymously. In the summer of 1800 Edy visited Norway on an assignment for Boydell together with the landscape painter William Fearnside. They were in Norway from July 31 and until the end of September the same year.   Related Paintings of John William Edy :. | View between the Islands of Hellisoe and Heliesund | Town of Skeen | Svinesund Ferry, Norwegian side | Road near Waller | Vale of Landvig |
Related Artists:
William Tomkins
British, 1760-1840
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Henri-Pierre Picou
(27 February 1824 - 17 July 1895) was a French painter born in Nantes.His oeuvre began with portraits and classical historical subject matter but he later moved on to allegorical and mythological themes.He was an academic painter and one of the founders of the Neo-Grec school, along with his close friends Gustave Boulanger, Jean-L??on G??rôme, and Jean-Louis Hamon, also academic painters. All of them studied in the workshops of both Paul Delaroche and later Charles Gleyre. Picou's style was noticeably influenced by Gleyre. While the rest of the group generally painted classical and mythological subjects, Picou also received commissions for large religious frescoes from many churches, including the Église Saint-Roch. His artistic debut was at the Salon in 1847. The next year he was awarded a second-class medal for his painting, Cl??opâtre et Antoine sur le Cydnus. Also known as Cleopatra on the Cydnus, it is commonly regarded as Picou's masterpiece. This showing at the Salon in 1848 was written about by the critic Th??ophile Gautier, who felt that the subject matter was too ambitious, but also said that "As it is, it gives the best hope for the future of the young artist, and ranks among the seven or eight most important paintings of the Salon.In 1875 the painting was exhibited in New York, and afterward found lodgment on the walls of a private art gallery in San Francisco.Picou maintained a large workshop in Paris on the Boulevard de Magenta, which provided him room to work on his expansive frescoes. His popularity continued to rise and he went on to win the Second Prix de Rome in 1853 for his painting, J??sus chassant les vendeurs du Temple (The Moneylenders Chased from the Temple), and another second-class medal for his Salon painting in 1857. From his debut in 1847, he was a regular at the Salon, showing almost every year until his final exhibit in 1893.He has been called the most fashionable painter towards the close of the Second French Empire